sjukt trött på er som man ska kalla "vänner".
Förstår mig inte på folk och jag börjar bli hyfsat trött på dom nu. Känns som att jag inte kan prata med någon, helt ärligt. Vet att det faktiskt finns många bakom mig, trots att vissa inte tror det. Jag vill bara kunna förstå hur folk tänker, jag känner mig lurad..
jag stöttar och finns där för många personer som har gjort skillnad i mitt liv. Och dom stöttar mig också i dom val jag gör, även hur mycket jag än gör bort mig så finns dom där. Och hjälper mig att skratta åt det, för i slutändan är det det enda man kan göra. Man kan ju inte ta tillbaka tiden även hur mycket man än önskar.
Vissa tycker att jag borde gå och prata med någon, och detta gäller inte saker som har hänt nu utan saker från mitt förflutna. Däremot så kan minsta lilla grejen få mig att må dåligt, för snart har jag inte mycket mer hjärta kvar att visa någon. Men hur ska jag kunna prata med någon som jag vet får betalt av att sitta och lyssna på mina problem? Är det inte därför man har vänner? Men ja, som sagt är jag väldigt trött på folk. Jag bara skrattar åt er (:
de två personer min tillit är högst till är, min mamma & min pojkvän! jag vet att dem håller käften!
älskar er två mest.♥
Kommentarer
Trackback
